* * *
* * *
ergrimmen высок. устарев.
I vt привести в ярость; разгневать (уст.)
II vi (s) (рас)свирепеть, прийти в ярость; разгневаться (уст.)
ergrimmen, exardescere iracundiā ac stomacho;[792] (irā) excandescere; irā flagrare coepisse; irā exacui; furenter irasci. – über etwas e., iracunde ferre alqd od. mit Akk. u. Infin. – ergrimmt sein, irā flagrare: ergrimmt, plenus irae: ergrimmt gegen den Vater, percĭtus irā in patrem.